Funkis – 30-talets älskade byggnadsstil

Funktionalismens budskap var radikalt – folk skulle inte längre behöva bo trångt, mörkt och med dålig standard. Foto: Folio

Rena former, vita fasader och asymmetriskt placerade fönster. Funkishusen är lika tilltalande för bostadssökande idag som när de fick sitt stora genombrott i och med Stockholmsutställningen 1930.

Funktionalism – eller funkis som det kallas i vardagligt tal – är en stil som växte fram under 1920- och 30-talen för byggnader, trädgårdar och stadsbyggnadskonst, efter att man i decennier debatterat om vilket ideal som skulle gälla i den moderna västvärlden. ”Form follows function” var grundtesen för denna inriktning och innebar att arkitektens eller formgivarens egentliga uppgift var att hitta funktionen i en byggnad eller ett föremål – så skulle formen uppstå därefter. Även möbler, bruksföremål och textilier tog i högsta grad intryck av den nya, mer ändamålsenliga utformningen.

De traditionella stilarna la man nu åt sidan och arkitekter i hela världen skydde plötsligt onödiga ornament och ”oärliga” utsmyckningar. Nu var det byggnadsmaterialets inneboende egenskaper som hyllades – det absolut hetaste var armerad betong, rostfritt stål och masonit. De nya materialen och byggnadsteknikerna skulle helst också vara synliga i husfasaden.

Huvudrestaurangen Paradiset på Stockholmsutsällningen 1930. Foto: Wikipedia

Stockholmsutställningen 1930

I Sverige väcktes intresset för den nya funktionalismen redan i slutet på 20-talet, men fick sitt ordentliga genombrott på Stockholmsutställningen på Djurgården 1930. Utställningen – som arrangerades av Svenska Slöjdföreningen (nuvarande Svensk Form) och Stockholm stad – hade nära 4 miljoner besökare. Chefsarkitekt för utställningen var Gunnar Asplund.

Budskapet var radikalt, att den moderna arkitekturen behövde anpassa sig till den befintliga stadsbebyggelsen och till invånarnas behov. Det fanns även socialpolitiska strömningar som påverkade utformningen av de nya bostäderna. Folk skulle inte längre behöva bo trångt, mörkt och med dålig standard. Nu skulle hushållet vara lättskött och ytorna lättstädade. Arkitektens uppgift var att se till att människorna fick en bra bostad och livsmiljö. Le Corbusier berömda uttalade om att husen snarare skulle vara ”maskiner att bo i” säger mycket om tidens nya inställning till bostädernas utformning.

Villastäder växte fram och i tätbebyggda områden växte de så kallade smalhusen och lamellhusen upp – som placerades så att solljuset skulle nå in i alla lägenheter.

Stadsplaneringen blev luftigare och ambitionen blev nu att dela in staden i zoner där arbetsplatserna låg för sig och bostäderna för sig, men gärna med närhet till grönområden – en filosofi som fortfarande tilltalar många storstadsbor runt om i Sverige.

Funktionalismen kännetecknas av ljus, rymd och raka linjer. Foto: Bolaget

Vad: Funktionalism
När: 1930
Nyckelord: Ljus, rymd, raka linjer.
Material: Armerad betong, masonit, rostfritt stål, bakelit, parkett, kalksten, marmor.
Fasadfärger: Vitt, svagt grönt, svagt gult.
Svenska arkitekter: Gunnar Asplund, Ivar Tengbom, Sven Markelius, Uno Åhrén, Paul Hedqvist, Mogens Mogensen.
Exteriöra kännetecken: Slätputsade fasader, vita eller ljusa färger, asymmetriska fönster, stora fönster utan spröjs – gärna vid hörn, runda fönster, balkonger, flacka tak – ibland sadeltak.
Interiöra kännetecken: Kök med släta luckor, skjutluckor, djupa överskåp, reda-lådor – dvs glaslådor för förvaring av torrvaror. Badrum med kvadratiskt kakel i svart vitt.
Kända funkishus i Sverige: Villa Claëson, Villa Carlsten, Villa Seth, Villa Wehtje, Villa Låftman ritade av Josef Frank i Falsterbo.
Bostadsområden i Sverige: Norra Ängby, Södra Ängby (kallades ”Den vita staden” när området var nytt på 30-talet), Ekhagen i Stockholm, Övre Johanneberg och vissa gator i Örgryte i Göteborg, Malmgården och Ribershus i Malmö
Internationella föregångare: Charles Rennie Mackintosh, Otto Wagner, Le Corbusier, Walter Gropius (Bauhausskolan) Ludwig Mies van der Rohe.

Visste du att: Det fanns många kritiska röster mot funktionalismen. En av de största kritikerna i Sverige var möbelformgivaren Carl Malmsten som protesterade högljutt mot detta nya ”fattiga program”.
Text: Hemnet-redaktionen
Källor: Wikipedia