1/35
4 850 000 kr
Om bostaden
Bostadstyp
Villa
Upplåtelseform
Äganderätt
Boarea
96 m²
Tomtarea
294 m²
Energiklass
G
Byggår
1909
Antal besök
818
Premium
Kåseberga - en fiskarlänga med rymd vid Lejets torg.
Det är Valborgsmässoafton. Nästan vindstilla. Bara havets råkalla andedräkt i små pustar. Det är ännu natt när jag lämnar huset jag anförtrotts att sälja. En svagt rosa strimma på himlen i öster vittnar om att det snart ska dagas. Med ägarinnans goda minne har jag övernattat här för att för första gången i mitt liv få uppleva soluppgången vid Ales Stenar. Från Lejets torg vindlar en sandig stig brant uppför backarna. Torget ligger 11 meter över havet. Stensättningen befinner sig på 37 meters höjd. Jag stretar uppför, gruset glider under mina tofflor och jag ångrar att jag inte tog med ordentliga skor. Men skådespelet jag sedan bevittnar var mödan värd.
I huset finner jag en bok om konstnärinnan Tora Vega Holmström som jag bläddrar i när jag dricker morgonkaffet på bänken i solen. Under många år återvände hon hit och hyrde en enkel ålabod där hon levde i motiven hon fångade på kanvas. Backarna, havet och himlen avbildades i monumentala proportioner i kraftfull kolorit. Hon återgav lejets innersta väsen - som inte främst är en sockrad vykortsidyll. Kåsebergas själ är stram, vindpinad, nästan existentiell. Och Tora liksom viskar i bakgrunden när jag sedan rör mig på fiskeläget med min kamera.
Blommor, frisk luft, hav och eld, det är det som gör att man kan leva på jorden. Tora Vega Holmström 1917.
Lejets torg är ingen plats för stenläggningar och fontäner. Bara en sandig öppning mellan husen. Ett fiskeläge i fiskeläget. Fordonstrafik är förbjuden – utom för dem som faktiskt bor här. Och även om Kåseberga fylls av människor sommartid är Lejets torg fortfarande lugna gatan. Husen omslutna av åsen som vänder rygg mot havet. Kontrasten är påtaglig mellan torgets nästan sydländska lugn och backarnas utsida, där flaggor sträcks i vinden och trutarna skriker över hamnen.
Kåseberga skiljer sig från andra fiskelägen på Österlen. Medan Kivik, Brantevik och Skillinge växte sig förmögna under handelssjöfartens århundrade, förblev Kåseberga främst ett fiskeläge. Det är havet och fisket – inte sjöfarten eller badgästerna – som under sekler präglat samhället. Men trots känslan av avskildhet finns omvärlden nära. Det är inte långt till Ystad, Öresundsregionen eller flygplatserna i Malmö och Köpenhamn. Samtidigt har livet här en annan rytm. Mmånga som flyttat hit vittnar om just det – närheten till havet, landskapet och stillheten mellan årstiderna. Här lever unga och gamla sida vid sida. Fiskare, konstnärer, distansarbetare och barnfamiljer. Bygemenskapen finns utan att vara påträngande.
Ett sommarhus som inte behöver stängas för vintern. Ett åretrunthus som gärna öppnar dörrarna mot sommaren.
Den gamla fiskarlängan breder inte ut sig. Istället sträcker den sig uppåt. Huset är inte stort till ytan, men rymden är påfallande. Kök och vardagsrum är öppna upp i nock och siktlinjerna genom huset gör att rummen upplevs större än vad planritningen först antyder. Trapporna är branta, skeppsmässiga och mer charmiga än praktiska, men tillför huset både rörelse och personlighet. Här finns plats för arbete, övernattande gäster, böcker och tillbakadragenhet. Från sovrummen syns köket. Från köket anas loften ovanför. Solen vandrar långsamt över golvplanken. Solkatterna snuddar väggarna. Här finns något vänligt och okonstlat.
En varsam och genomgripande renovering, snarast ett återställande, genomfördes under 2000-talets första år. Ljuset har fått ta plats. Snickerierna är omsorgsfullt utförda. Oc
