Smyge strandväg 53 & 55

Söder om landsvägen ligger fiskelägena som på ett pärlband. Abbekås. Gislövs läge. Böste fiskeläge. Och Smygehamn vid landets sydligaste udde. Kustlinjen böjer mjukt, omfamnar stränder och strandskog. Knotiga pileträd. Vida fält där landets första nypotatis växer kantar cykelvägen längs havet. Färjor vid horisontlinjen. De vita längorna omsluter en intim och helt privat innergård. För den som drömmer om stora medelhavsväxter i vackra krukor - oliv, citron, kanske kapris och mandel - måtte detta vara bästa platsen. Varmt och vindstilla, ett stenkast från havet. Bättre mikroklimat än så går inte att få på våra breddgrader! NÄR TVÅ BLIR ETT. Kalkgraven 8 och Kalkgraven 9. Smyge Strandväg 53 och 55. Från begynnelsen två parhus, sida vid sida med gemensam gavelvägg. På senare år har husen befunnit sig i samma ägares händer och den tjocka väggen mellan dem är öppen. De båda parhusen är nu förenade och medger snart sagt oändliga möjligheter. För en familj eller två? Eller någon kombination av boende och verksamhet? Men även om huset numera nyttjas som ett, finns två kök och två badrum. Det är således ett hus som rymmer många - jag räknar till åtta bäddar i fyra sovrum! Och då är inte det lilla gästhuset inräknat, med plats för fem - även här finns dusch och toa! Så kanske skulle man kunna säga att två i själva verket blev tre? Det stora valnötsträdet breder sin krona över trädgårdens långsmala rum. Förutom valnötter kan man plocka mängder av hasselnötter framåt hösten - om inte ekorren hinner före! Hackspett och koltrast är andra levande varelser jag stöter på när jag smyger runt med min kamera. I sin nuvarande skepnad är trädgården är lättskött och tål både bollspel, kojbyggen och spring. Syrener, stensatta uteplatser, buxbom och gräs, ställer små krav på uppmärksamhet. Men äger Du ett intresse och längtar efter jord under naglarna kan den utvecklas - sparris och potatis, liksom de flesta kryddväxter trivs bäst på lätt och sandig jord. Att förvandla garaget - eller en del av det - till ett orangeri vore kanske något att drömma om?