Väggarpsvägen 2 "Toftabo"

Ett unikt och själfullt hus med en spännande historia och oändliga möjligheter! Den gamla prästgården i Väggarp erbjuder generösa ytor med stora salonger i fil, festsal, flertalet sovrum i olika storlekar, en vidsträckt utsikt och härliga ljusflöden. Lägg därtill en lägenhet med separat ingång samt en källarvåning med stora förvaringsutrymmen. Prunkande trädgård där växterna avlöser varandra efter säsong och där det alltid finns något att fästa blicken på. På husets baksida kan man njuta av solen från tidig morgon ända inpå sen kväll, och heta sommardagar kan man finna sig en plats i skuggan under något av de uppväxta träden. Här finns goda möjligheter till hyresinkomster eller för den som har egen verksamhet. Huset kan också med fördel användas som generationsboende. Tidigare har byggnaden nyttjats som förskola under en period och nuvarande ägare har bl a bedrivit kursverksamhet och spelmansstämmor på fastigheten. Beläget i fantastiska omgivningar, ett stenkast från Lund. Den närliggande slottsparken bjuder på vacker natur med två åar som möts och skog med mäktiga kastanjeträd. Här breder vitsippor och ramslök ut sig som grönvita mattor på våren. Det finns goda möjligheter att cykelpendla till såväl Lund som till Kävlinge och Eslöv. Närheten till tågstationen i Örtofta och till E22:an gör detta till en mycket strategisk utgångspunkt oavsett var i Skåne man ska ta sig. Hur historien upprepar sig är prästgården i Väggarp ett lysande exempel på. Redan på 1500-talet lät nämligen slottsherren på Örtofta slott bygga en prästbostad i Örtofta så att statusmärket att ha prästen boendes i byn flyttades från Lilla Harrie till Örtofta. Lilla Harrie gav dock inte upp utan där byggdes senare en ny prästgård och prästerskapet flyttade dit. Men 400 år senare, 1928, gjorde Örtofta om bragden och lät bygga prästgården i Väggarp, som alltså blev den sista i socknens historia. Traditionen med präster boendes i prästgårdar kom på 1900-talets andra hälft att bli mer ovanlig. Mer vanligt blev det istället då med kvinnor som präster och som ett tidens tecken var även den sista prästen som bebodde prästgården i Väggarp en kvinna, nämligen Brigitte Anderberg. Ja...och varför det heter Väggarp men samtidigt Örtofta besvaras också i boken Lilla Harrie och Stora Örtofta av Anders Ödman. I korthet var det en bosättning några km norr om dagens Väggarp som var ett rastställe på vägen mot Lund för alla de transporter av kalksten till domkyrkobygget under 1000-talet. Väggarp betyder nämligen platsen vid vägen och Vägen med stort V var just då denna tvåfiliga och 47 m breda väg, där de tunga oxkärrorna skapade om landskapet. När domkyrkan var färdigbyggd förlorade dåtidens Väggarp sin geografiska fördel och byn flyttade ner till Örtofta för att vara en del av det större sammanhanget kring slottet och kyrkan där. En sällsynt möjlighet för den som vill ha ett spännande boende med unik historia men ändå bo på bekvämt avstånd till Lund!